fredag 22 oktober 2010

Ahgagga

Så låter det när jag pratar. Ibland blir det töttö också.

I morse var det alldeles vitt ute. Vitt och kallt. Men sen kom solen och då försvann allt det fina. Då tog vi bilen till staden för att möta upp Meya, Hugo och deras mammor på lunch. Och vilken mysig lunch det blev! Tur att vi gick lite efter lunchrusningen för då hann ju personalen passa upp på oss extra mycket. De fick värma två portioner mat och en flaska ersättning.


När vi satt och åt som bäst kom en äldre dam fram till oss. Hon började med "jag måste bara få säga...". Vi var bombsäkra på att hon skulle klaga på en något för hög ljudvolym. Men istället sa hon "det ser så mysigt ut när ni sitter här med de små, så kul att se". Gissa om vi blev förvånade, men mycket glada!
Lunchoutfit: klänning H&M, kofta som mormor stickat och strumpbyxor Lindex. Fuskigt att Meya kan ha hårspänne.

Tack gänget för en supertrevlig lunch!

Kram Lova

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar