Ett år har gått

För ett år sedan var det Annandag Påsk. Mamma och pappa var rätt less på påskmaten så de hade ringt och beställt kinamat. Jag var ju inte beräknad på ytterligare fem dagar, och som förstföderska förväntas man gå över tiden. Mamma hade nog ändå på känn att jag skulle komma tidigare, men hade inte kännt några tecken på att jag ville ut.

När mamma och pappa skulle åka och hämta maten, vid 16.30-tiden och mamma böjde sig fram för att knyta skorna gick vattnet. Men cool som hon är, och eftersom hon inte kände något så åkte de och hämtade maten och åt den. Sedan funderade hon på om hon skulle ringa förlossningen. De ville att hon skulle komma in för en koll. De kom till förlossningen runt 18. Efter en koll konstaterades det att mamma och pappa inte skulle behöva åka hem. De skrevs in vid 20-tiden, mamma var då öppen ca 3 cm. Sen gick det undan. Klockan 22.13 var jag ute. Bedövning hanns inte med, men mamma tyckte det gick bra ändå. Hon hade aldrig i sin vildaste fantasi tänkt föda utan bedövning, men det var ju inte så farligt.


Ut kom jag och lyckan var total. 3420 gram tung och 51 cm lång och med pappas haka. Ut kom däremot inte hela moderkakan så mamma fick åka på operation och jag lämnades ensam med pappa en stund.

Ett helt år har nu gått sedan dess. Jag kan gå, jag kan resa mig själv mitt på golvet utan att hålla i något, jag säger titta, mamma, pappa och hej då. Jag är en självständig och framåt tjej. Jag har sovit i egen säng sedan jag föddes och i eget rum sedan jag var 3 månader. Jag har sovit hela nätterna sedan jag var 1,5 månad och somnat utan större bekymmer senast klockan 20.

Jag har med andra ord gjort det lätt för mamma och pappa det här första året. Men vem vet. Jag kanske ger igen lagom till tvåårstrotsen?

Idag har jag firat med prinsesstårta. Jag kan äta alldeles själv.

Näsan och ögonen rinner, men det hindrar ju inte mej från att ha haft en alldeles "fab" födelsedag!

Kram Lova