En olycka händer så lätt

I helgen åkte vi till Visingsö för den årliga kräftskivan. Den började med den traditionsenliga promenaden på ett par timmar med lunchstopp. Den gick hur bra som helst. Jag fick åka den gamla barnvagnen eftersom jag är inne i en lathetsperiod och helst inte går någonstans alls.

Farbror Micke fick köra.

Stella fick också åka med en stund.

När vi kom hem hände det. Jag skulle dra fram den lilla korgstolen till soffbordet men snubblade på mattan. Jag slog pannan rätt i bordsskivan av marmor. Jag skrek i panik, högre än jag någonsin skrikit förut. Mamma såg direkt att såret jag fått i pannan, ovanför ögonbrynet inte var något skrapsår utan snarare ett jack som blödde rejält. Hon la is på såret för att minska blödningen och för att det inte skulle göra så ont.

Mamma förstod att såret skulle behöva tejpas eller sys. Inte helt lätt när man befinner sig på Visingsö. Men på Öa är det brandmännen som tar hand om det mesta så de har ju sjukvårdsutbildning. Vi hade precis gått förbi brandstationen som ligger när stugan och hört att det var någon där och tränade. Mamma bestämde sig därför att vi skulle åka dit för de skulle säkert kunna tejpa såret.

Brandmannen som var där tittade på mej, som fortfarande gallskrek, och konstaterade att det skulle behöva sys eller limmas. Eftersom jag är tjej och det var i ansiktet så var han väldigt mån om att det skulle bli ordentligt gjort så det inte blir något fult ärr. Vi skulle alltså behöva åka till Ryhov i Jönköping. Brandmannen ringde och kollade om det gick bra att vi tog sjuktransport så vi skulle slippa vänta in en färja.

Vi, mamma och jag, fick först åka akutbilen till hamnen, sedan räddningsbåten (som är mycket roligare att åka än färjan) till Gränna och därefter ambulansen till Jönköping. Väl där fick vi vänta på akuten tills en läkare konstaterade att såret skulle tejpas.

När jag väl lugnat ner mej efter ha skrikit att "det blöder inte" och "jag behöver inte åka till doktorn" så gick det hela ganska bra. Jag busade för fullt när vi väntade på akuten och har inte klagat på att det gör ont en enda gång.

Som plåster på såren fick jag en nalle på båten, en i ambulansen och lite leksaker på akuten. Jag skulle fått en nalle på brandstationen också men dom var slut. När vi var klara på sjukhuset vid niotiden på kvällen bestämde vi oss för att åka hem istället för tillbaka till Visingsö. Som tur var kunde morfar komma och hämta oss.

Jag fick lägga mig på båren i ambulansen.

På sjukhuset tog jag hand om mina nallar,

Fult sår.

På vägen hem fick jag välja vilken glass jag ville. Jag tog den största!

Somnade utmattad i mammas knä.

Lite tänkvärt är väl att mamma var den enda på kräftskivan som kunde köra, eftersom hon inte druckit något vin. Och hade vi inte fått åka sjuktransport så hade ju hon fått köra. Då var det ju tur att det fanns någon som kunde...

Nu är det bara att hoppas att såret läker fint och att det inte blir något fult ärr. Som tur var smakade jag på en kräfta innan olyckan. Mamma fick inte en enda.