Ölmstadsloppet

I lördags sprang jag mitt första riktiga lopp. Ett sådant med riktig medalj! Och det var inte bara jag som sprang. Det gjorde även mamma och pappa.

Jag sprang 400 meter. Jag sprang taktiskt utan att rusa i början utan höll ett jämnt tempo så jag skulle orka hela vägen. Det lyckades! I mål fick jag medalj och fika. Min kompis Hugo sprang också. Alltid kul att ha en kompis med. Vi hejade sedan på mamma som sprang 5 km och kom fyra (av tolv deltagare...) och våra pappor som sprang 12,5 km.

Uppvärmning tyckte både jag och Hugo var överflödigt...

Hela gänget på startlinjen denna vackra men kalla dag.

Upploppet.

Medalj!

Heja heja!

Pappa spurtade på upploppet.

Farmor och farfar var med som barnvakt när mamma och pappa sprang samtidigt. Efter loppet följde vi med dom till Visingsö.

Bigarråträdet var en vacker syn.

Bokskogen stod i brand.

Pappa njöt i oktobersolen.

Jag njöt av frystömning. En glass fanns kvar!

Stella fick känna lite på höstlöven.

Söstra mi!